Om jag väljer en sak och min kropp tycker att efter 25 år är det dags att packa ihop vad gör man då?
Läkarna stirrar på mig med tomma blickar och säger "vi kan ju testa och se om det blir bättre men det är detta vi har varnat för i alla år."

25 år, jag är gammal fast dock inte lika gammal som min kropp, den är minst 70.

Jag har många gånger funderat över hur jag har kunnat låta det gå såhär långt, jag är liksom döende!
Jag, Jennie Karlsson döende? Låter konstigt att skriva och jag funderar många gånger om jag någonsin kommer kunna lura döden igen men när ens kropp börjar packa ihop är det inte mycket kvar.
Jag kämpar, jag försöker! Jag vill leva! Jag är liksom 25 år, 25 till borde jag väll fixa?
25 dåliga det kan ju bara betyda att jag har 25 bra framför mig?
Jag har alltid sagt att jag tror att jag kommer dö ung men med ung menar jag under 60.

Jag funderar många gånger hur mitt liv hade sett ut om jag inte var sjuk?
Det är inte så att jag är olycklig nu men jag hade kunnat vara så mycket lyckligare.

Det är så fruktansvärt jobbigt att vara besviken på sig själv, jag skäms över att vara jag, vad jag gjort mot mig själv och alla runt om mig, ångesten, den är värst.

Ensamheten, fy så hemsk den är.