Att hitta någon som tycker om dig för alla dina brister är svårt, jag har ju en del brister.
Jag hittade någon som skulle kunna åka land och rike för att se till att jag mår bra.
Vad gör jag?
Jag sviker personen, jag lämnar personen med vrede i sitt hjärta och tårar längs kinden. Jag vet hur hård smällen är men endå utsätter jag andra för den.
Kommer jag någonsin förlåta mig själv för att jag lät det vackraste gå?

Jag kommer tillbaka till att många jag älskat genom åren har gått från det levande livet men dom har lämnat mig pga av sjukdomar. Jag lämnar folk pga rädsla. Jag är en hemsk människa som har grävt in mig så djupt i min värld.
Jag låter mig styras av dig som inte ens finns, något min sjukdom har byggt upp.

11 augusti, jag skulle just nu kunnat vara den lyckligaste tjejen, jag hade kunnat ha dig vid min sida och säga att du är min, bara min.

Istället 11 augusti är jag samma människa som jag var ett år innan, skillnaden är att piller ska tydligen bli min räddnig.

Jag har en bror, är han snäll mot dig?