Är det den synliga vägen kvar? jag har gått fram och tillbaka i lägenheten flera varv och insett att mitt liv är fyllt med så många misstag, snesteg och misslyckanden.
Jag skulle kunna göra allt för att bara för en dag, en jävla dag få slippa tänka.
Jag förstår att Melissa hoppade över till droger.

Jag skulle vart död för längesedan, jag har lurat döden så jävla många gånger så 2 händer inte räcker till.
Till vilken nytta? Fortsätta mitt patetiska liv, fortsätta min mörka jävla väg.
Jag är rädd för att jag minns inte hur det var att vara frisk och tiden då jag mådde bra börjar bara bli ett suddigt minne. Hur lever man ett liv utan ångest?
Jag har förstört människor jag älskar och hur ska jag kunna leva med det?
Varför skulle dom vilja ha kvar mig?
Paniken pratar...

Kommer jag en dag stå ensam på min väg?

Försvinner dom kommer det aldrig mer komma in någon. Lämnar dom mig blir jag ensam.
Ensam, det är ett skrämmande ord.

Hur gör man detta utan den man tycker om och dens stöd?

Jag kan inte, jag vill inte åka, jag kan inte åka, jag vill inte åka, låt mig stanna! Ni dödar mig om jag åker.