Jag ska ännu en gång försöka bli hel, dom ska laga mig.
Ni vet den här känslan i magen då du mår illa, en klump i halsen, lätt yr och det känns som att du gråter fast det kommer inga tårar? Den bråkar jag med just nu, jag måste packa. Jag ska bli bortskickad till någon annan som kanske kan fixa mig!
Jag vill ju blir frisk, jag vet inte vad ett normalt liv innebär men jag vill inte ha det såhär, det vet jag.
Det här är enda gången jag är riktigt rädd för att åka iväg. Jag vill verkligen inte åka. Är detta min sista gång?
Är detta min sista chans till att få lite frihet i mitt huvud?

Jag önskar min mormor var här och höll min hand...och där kom tårarna.